Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med den venstra sköt räfskinsmössan
ur pannan, vände han sig till mig och
sade högt skrattande: i sanning kusin! vi
måste hålla munnen och ej fråga vidare,
annars erfara vi ännu större olyckor, eller
ock störtar hela slottet tillsammans öfver
våra hufvuden; men, fortfor han vändande
sig till den gamle, kunde ni då ej vara så
klok att låta uppstäda och elda ett annat
rum åt mig. Kunde ni ej i hast inrätta en
sal i hufvudbyggnaden till tingssal? Allt
detta är redan gjordt, sade gubben, i det
han vänligt pekade på trappan, och
började att stiga uppföre den. Nå se en gång
den narraktiga menniskan! ropade onkeln,
i det vi följde gubben. Vår väg förde
genom långa högt hvälfda korridorer, Franz’s
fladdrande ljus spridde ett besynnerligt sken
i det djupa mörkret: Pelare, kapitäler, och
mångfärgade hvalfbågar visade sig ofta
liksom sväfvande i luften: jätte-stora skredo
våra skuggor bredvid oss, och de
sällsamma bilderna på väggarna, öfver hvilka de
sväfvade förbi tycktes darra och röra sig.
Det förekom oss som om deras röster
hviskade mellan genljudet af våra dånande steg:
väck oss icke, vi äro narraktiga trollkarlar
som sofva här bland dessa stenar! —
Ändtligen, sedan vi genomvandrat en lång
sträcka af kalla, mörka rum, öppnade Franz
en sal, i hvilken en klart upplågande
spiseld genom sitt vänliga sprakande på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
