Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmastadt sätt tycktes helsa oss välkomna.
Vi blefvo genast vid inträdet ganska väl
till mods, likväl stannade min onkel midt i
rummet, såg sig omkring, och sade med
allvarsam, nästan högtidlig ton: Här således
skall tingssalen vara? — Franz
upplyftande sitt ljus, så att en ljusfläck stor som en
dörr blef synlig på den breda dunkla
väggen, sade med qväfd och sorglig röst: Här
är väl en gång förut dom hållen! Hvad
faller er in, gubbe! utropade onkeln i det han
hastigt trädde till spiselden. Det kom mig
endast så på tungan sade Franz, upptände
ljusen och öppnade sidorummet, hvilket var
ganska trefligt tillredt att mottaga oss. Det
varade ej länge, så stod ett väl anrättadt
bord framför eldbrasan; gubben bar in
välsmakande rätter, på hvilka, till min onkels
och mitt stora välbehag följde en stor skål,
på äkta Nordiskt vis tillagad punsch. Trött
af resan gick min onkel, så snart
aftonmåltiden var förbi, till sängs; men det nya,
sällsamma af denna vistelseort, ja till och
med punschen hade allt för mycket upprört
mina lifsandar för att tillåta mig tänka pà
sömn. Franz afdukade bordet, lagade om
elden, och lemnade mig med vänliga
bugningar.
Nu satt jag allena i den stora höga
riddarsalen. Urvädret hade saktat sig,
stormen hade uphört att hvina, himmelen
hade klarnat och den klara fullmånan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
