Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
granne. Det kan vara att min inre
spänning gaf alJt hvad jag sade en egen
vändning; nog af Fröken blef allt
uppmärksammare, och slutligen oemotståndligt fängslad
af de mångfaldigt städse omväxlande
bilder jag framställde för henne. Som sagdt
är, hon var ej utan vett och sålunda blef
vårt samtal snart, oberoende af gästernas
högljudda sorl på egen hand ganska lifligt,
och ådrog sig äfven mitt hjertas afguds
uppmärksamhet. Jag märkte nemligen, att
Fröken kastade betydande blickar på
Friherrinnan, samt att denna bemödade sig att
höra livad vi sade. I synnerhet var detta
tillfället då talet föll på musik, och jag med
liflig entliusiasm talade om denna herrliga,
heliga konst, och slutligen ej dolde att jag,
oaktadt den torra, tråkiga juridiken, åt
hvilken jag egnat mig, med tämlig färdighet
spelade fortepiano, sjöng och väl äfven
komponerat mången sång. — Man hade gått in
i förmaket, der kaffe och likörer
serverades, och oförmodat utan att jag sjelf visste
huru, stod jag framför Baronessan, som
talat med Fröken. Hon vände sig genast till
mig i det lion med den vänliga, förtroliga
tonen, hvarmed man tilltalar en bekant,
upprepade sina frågor: Huru vistandet i
slottet behagade mig o. s. v. Jag
försäkrade att under de lörsta dagarna hade den
öde trakten, ja! till och med det gamla
slottet gjort ett sällsamt intryck på mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
