Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o
men att just under denna sinnesstämning
hade mycket herrligt uppgått i mitt inre,
och att jag endast önskade blifva frikatlad
från den vilda jagten, vid hvilken jag ej
var van. Baronessan smålog i det hon
sade: Jag kan lätt föreställa mig att det vill—
da oväsendet i våra tallskogar ej kan vara
angenämt för er. — Ni är musikus, och,
jag bedrager mig icke, belt säkert äfven
poet! — med passion älskar jag båda
konsterna! — jag spelar sjelf litet harpa , men
detta nöje måste jag sakna på R–säte ty
min man önskar ej att jag medtager
instrumentet, hvars ljufva toner illa skulle
öfverensstämma med jagtens vilda rop och
jagthornens gälla skall, den enda musik»
som här låter höra sig! —- ack! huru
mycket skulle det ej glädja mig, att här njuta
harmoniens behag! Jag försäkrade att jag
gerna skulle uppbjuda hela min konst för
att uppfylla hennes önskan, och att det utan
tvifvel måste finnas något instrument i
slottet, om det äfven endast vore ett gammalt
klaver. Då skrattade Fröken Adelheid
(det var Friherrinnans sällskaps-dams namn)
och frågade^ om jag då ej visste, att i
mannaminne hade intet annat instrument
blifvit hördt i slottet än skonande trumpeter,
jagthornens oharmoniska jubilerande, samt
kringvandrande musikanters hesa violer,
förstämda bas violer och bräkande
valdt-hoca. Baronessan förblef viel sin önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
