Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
emedan vargen i samma Ögonblick vusaü;
emot mig, så att hans skott lätt hade kuiir
nat träffa mig, så förblef likväl Baronen
vid sitt påstående, att lian hade bort taga
mig,, som en mindre erfaren jägare under
sin synnerliga omvårdnad. Emellertid
hade jägarne upplyft vargen, det var den
störste, som på lång tid blifvit sedd i
den.-na trakt, och man beundrade enstämmigt
mitt mod och min rådighet, ehuru mitt
uppförande förekom mig sjelf ganska
naturligt, och jag verkligen ej tänkt på den
lifs-fara i hvilken jag sväfvade. I synnerhet
visade sig Baronen synnerligt deltagande,
ban upphörde ej att, ehuru jag icke var
sårad, fråga om följderna af den
överståndna förskräckelsen likväl icke kunde vara att
befara. Tåget vände tillbaka till slottet,
Baronen tog mig vänskapsfullt under
armen, en jägare följde med bössan. Han
talade ännu beständigt om min hjeltebragd,
så att jag slutligen sjelf började beundra
min gerning, förlorade all blyghet, och
dristigt som en man af mod och sällsynt
beslutsamhet intog min plats bredvid
Baronen. Skolgossen som lyckligt öfverstått sin
examen var ingen skolgosse mer, och
pojkårens ödmjuka ängslighet hade hastigt
vikit ifrån honom. Jag tyckte mig hafva
förvärfvat rättighet att bemöda mig om
Se-raphines gunst. — Man vet ju hvilka
dåraktiga slutsatser en kär ynglings fantasi är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
