Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
1 stånd att alstra, — I slottet, vid
eldbrasan, vid den rykande pounsch-bålen
förblef jag dagens hjelte; Baronen var den
enda af sällskapet, undantagandes jag, som
nedlagt en duktig varg, de andra måste
åtnöja sig med àtt tillskrifva sina felskott
vädret, mörkret, och berätta rysliga
historier om de farligheter de utstått och den
lycka de vid andra tillfällen haft på jagt.
Jag trodde ätt min oncle nu ganska
mycket skulle berömma och beundra mig. I
denna öfvertygelse berättade jag honom
temligen vidlöftigt mitt äfventyr, och glömde
éj att med de lifligaste färgor afmåla den
glupande vargens vilda blodtörstiga
utseende. Men gubben skrattade mig midt i
synen och sade: Gud är mäktig i de svaga.
Då jag, ledsen vid det af drickandet
■upplifvade sällskapet, sakta gick genom
korridoren till Ting-salen, såg jag framför ini g
en gestalt med ett ljus i handen, som smög
sig dit in från en motsatt sida.
Inträdande i sälen igenkände jag Fröken Adelheid:
Måste man ej irra omkring som ett spöke,
en nattvandrerska, för att få rätt på er,
min tappre varg-jägare] — Så hvisskade
hon sagta i det hon fattade min hand. De
orden: Nattvandrerska, spöke, föllo mig,
uttalade på detta ställe, tungt på hjertat,
i ögonblicket framställde sig för mig de
spöklika uppenbarelserna under de tvänne
fasansfulla nätterna; liksom då, tjöt hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
