Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Han berättade V - - omständligen bela
händelsen med Daniel och slöt der ined, att
enligt de underrättelser han erhållit, var
det Daniel som förnämligast närt
Baronens obegripliga afsky att återse sina söner
på R - - säte. Justitiarien förklarade denna
underrättelse för aldeles falsk , emedan intet
menskligt väsende i verlden skulle hafva
varit i stånd att på något sätt leda Baronens
beslut, ännu mindre att bestämma dem;
ban åtog sig för öfrigt att utforska Daniel,
öm i någon förborgad vrå penningesummor
voro undangömda. Men det behöfdes
alldeles icke, ^ty knappt började
justitiarien: Men säg mig Danie.l huru kommer
det till att den gamle Herrn efterlemnat
så litet kontanta penningar? så svarade
Daniel, med vidrigt småleende: menar ni
de lumpna Riksdalerna, som de funnit i
jern-skrinet? — det öfriga ligger ju i hvalfvet
bredvid den gamle nådiga Herrns sofrum.
— Men det bästa, fortfor han i det hans
leende förvandlade sig till ett vederstyggligt
grin, och blodröd eld gnistrade ur hans
ö-gon— men det bästa, många tusende
Riksdaler, ligga begrafna der nere bland
riuner-na. — Justitiarien tillkallade genast
Baronen och man begaf sig i den aflednes
sofrum. I ett hörn af det samma sköt Daniel
panelningen undan, och en lås blef synbart.
Under det Baronen stirrade på låset med
giriga blickar, och sedan gjorde anstalt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
