Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Byggmästare ankommo, med hvilka
Baronen vidlyftigt öfverlade, huru man
mest ändamålsenligt skulle företaga den
nya slotts-byggnaden. Han förkastade den
ena ritningen efter den andra, ingen
arkitektur var honom nog ädel, nog rik. Nu
började han sjelf att teckna, och dessa
sysselsättningar, hvilka beständigt framställde
för hans ögon den solklara bilden af en
lycklig framtid, försatte honom i det
muntraste lynne, som ofta gränsade till
öfverdåd, och som han förstod att meddela alla
närvarande. Hans frikostighet och yppiga
lefnadssätt vederlade åtminstone hvarje
misstanka om girighet. Äfven Daniel
tycktes alldeles hafva glömt den skymf
man tillfogat honom. Han uppförde sig
saktmodigt och ödmjukt mot Baronen,
hvilken ofta i anledning af den bland
ruinerna begrafda skatten förföljde honom med
misstrogna blickar. Men hvad som
väckte allas förundran, var att gubben med
hvarje dag föryngrades. Det kan väl vara
att smärtan öfver den gamle Herrn djupt
nedböjt honom, och att han nu började
trösta sig öfver denna förlust, eller snarare
att han ej nu som förr tillbragte de kalla
nätterna vakande i tornet, att han efter
sitt behag njöt bättre föda och drack godt
vin — nog af, gubben hade förvandlat sig
i en kraftfull man med runda fylliga
kinder och en välfödd kropp, som gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
