Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
frågade V–. Men Frantz en ärlig,
trogen tjenare, som gerna följt sin herre i
grafven, ville ej i de andras närvaro upptäcka
livad han visste, utan förbehöll sig att
enskilt anförtro Justitiarien hvad han hade
att säga. V– erfor nu att Baronen ofta
talat med Franz om de stora skatterna
som lågo begrafna der nere bland ruinerna,
och att han ofta natte;id, liksom drifven
af onda andar gick till porten, hvars nyckel
Daniel måst gifva honom, och med trånad
skådade ned i djupet efter de förmenta
rikedomarne. Säkert hade således Baronen
äfven den olyckliga natten, sedan Jägaren
lemnat honom1,»gått några steg utom porten,
der fått ett häftigt anfall "af svindel och
störtat ned i djupet. Daniel, som äfven
syntes mycket skakad af Baronens rysliga
dödsätt, menade att det väl vore bäst att
låta tillmura den farliga porten, hvilket
skedde. Baron Hubert af R– nu mera
fideikomissarie, afreste utan att åter besöka
R– säte till Kurland. Y– erhölt alla
till fideikommissets oinskränkta förvaltning
nödiga fullmakter. Den nya
slottsbyggnaden afstannade, men deremot reparerades
det gamla stamhuset på bästa sätt.
Redan voro flera år förflutna då Hubert
för första gången, sedan ban tillträdt
egendommen, sent om hösten infann sig på R-®
N a 11 - S t y c k e n a
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
