Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
mot fönsterrutorna, ingen af dem gaf akt
på den storm som uppstod vid
midnattstiden, och vild hvinande susade genora
slottet, och sammanträngd i skorstenarna
och i de smala gångarne, vidrigt pep och
tjöt. Slutligen efter en väderilning som
skakat hela byggningen, då plösligt sälen
dystert upplystes af fullmånan hvars sken
fördunklades af moln, utropade V–,
Ett-fasligt väder! — Baronen alldeles
fördjupad i utsigten af de rikedomar, som
tillfallit honom, svarade likgiltigt — under det
ban vände om ett blad i räkningarne
of*-ver inkomsterna — i sanning ganska
stormigt! Men huru spratt han ej till, rörd
af förskräckelsens isande hand, då dörren
hastigt öppnades och en blek spöklik
gestalt med döden mälad i de förvridna
an-letsdragen inträdde. Det var Daniel,
hvilken V– liksom alla andra trodde
ligga vanmägtig i en svår sjukdom, och ur
stånd att röra någon lem, men som
drifven af fullmånans verkan ånyo börjat sina
nattliga vandringar. Mållös stirrade
baronen på gubben, men när denne nu under
dödsångestens ängsliga suckar skrapade på
väggen, då intogs baronen af en djup fasa,
håret reste sig på hans hufvud, med
döds-blekt ansigte stod han upp, geck i en
hotande ställning emot gubben, och ropade
med en dundrande röst, som gaf genljud i
sälen: Daniel! ■— Daniel! hvad gör du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
