Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13;)
icke hans Värd honom, utan han sin värd
förbunden för det nian, oaktadt den nöd
som herrskade i huset, så gästfritt
mottagit honom, och ban ville alldeles icke
lemna denna tjenst obelönad. Yid dessa
orden framdrog han en väl försedd
penningpung, tog några guldstycken derur
och räckte dem åt Andreas: Men min
herre, sade denne; huru och hvarföre
skulle jag kunna mottaga penningar af er?
att herbergera er i min boning då ni
förvillat er i den vidsträckta ödsliga skogen,
var ju en kristens pligt, och tror ni er
vara mig förbunden derföre, så har ni ju
rikligen, ja! mer än jag kan yttra med
ord, belönt mig derigenom att ni, som en
insigtsfull, konsterfaren man, räddat min
älskade hustru ur en ögonskenlig lifsfara.
Ack! Herre! hvad ni gjort mot mig skall
jag1 i evighet aldrig glömma, och måtte
Gud förunna mig, att med lif och blod
vedergälla er ädla handling! Yid dessa
orden af den redlige Andreas lågade en
hastigt uppblossande eld ur den
främmandes ögon: Ni måste nödvändigt mottaga
dessa penningar, min redlige vän, sade ban.
ni är skyldig det åt er hustru, som ni
derigenom kan förskaffa en sundare föda,
och bättre skötsel; ty det behöfver hon
ännu, om hon icke skall falla tillbaka i
sitt förra tillstånd, och om hon skall
kunna gifva tillräcklig näring åt sitt späda barnä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
