Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
den byen, i hvars grannskap
JËörpaktare-boningenlåg,och vid första aiarmet af
bönderna , som drogo ut mot röfrarne, ilat
till undsättning, räddade förpaktareus lif
och större delen af hans förmögenhet.
Tre af röfrarne, som blifvit liggande på
stridsplatsen, lefde ännu den andra dagen,
och deras sår voro ej dödliga. Man hade
sorgfälligt förbundit dem, och inneslutit
dem i byens fängelse; men då man den
tredje dagen tidigt om morgonen skulle
bortföra dem, fann man dem mördade af
flera dolkstyng, utan att man kunde
gissa huru det tillgått. - Domstolens hopp att
genom fångarne erhålla närmare
upplysningar om röfvarebandet, var derigenom
tillintetgjorda
Andreas ryste i sitt inre när han
hörde berättas allt detta, och erfor att
flera af bönderna samt af de Vachiska
jägrarne blifvit dels dödade, dels illa
sårade. Starka patruller af Fuldaiska
ryttare ströfvade omkring i skogen, och
togo ofta in hos honom. I hvarje
ögonblick måste Andreas befara att man
skulle gripa Denner sjelf, eller
åtminstone någon af hans band, och att denne
skulle igenkänna somt angifva honom som
deltagare i det djerfva anfallet. För
första gången i sin lefnad kände ban det
enda samvetets marterande qval, och lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
