Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalkades, Andreas igenkände den
Va-chiska jägmästaren som bodde vid
slottet, bakom honom red en afdelning
Ful-daiska dragoner: Nå der finna vi ju
bofven just sysselsatt med att bringa sitt rof
i säkerhet, ropade domstolens ombud som
åtföljde troppen. Andreas stod orörlig
af häpnad och förskräckelse. Georgina
var nära att falla i vanmakt. De föllo
öfver Andreas, bundo honom och hans
hustru med rep, samt kastade dem på
arbetsvagnen, som redan stod förspänd
framför huset. Georgina jämrade sig
högt efter gossen, och bad att ban för
Guds skull måtte få följa med: På det
du äfven må bringa din afföda i evigt
förderf? sade kommissarien, och ryckte med
våld barnet ur modrens armar. Redan
skulle fångarna bortföras, då trädde
jägmästaren, en ohyfsad men redlig man
ännu en gång till vagnen och sade:
Andreas! Andreas! huru har den onde kunnat
förleda dig till sådana nidingsverk? Du har
ju alltid förr varit så gudfruktig och
ärlig? Ach, Herre! utropade Andreas
djupt bedröfvad, så visst som det är en
Gud i himmelen, så visst jag hoppas en
salig död, är jag oskyldig. Ni har ju
kännt mig från min första ungdom, huru
skulle väl jag, som aldrig förr gjort
något ondt, i hast hafva blifvit en sådan
nedrig bof? Ty jag vet nog att ni anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
