Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit i ett visst välstånd, hvars källa icke
kunde vara annat än deltagande i
röfverierna. Vidare tillstod Andreas sjelf
sin frånvaro från hemmet under det på
Vachiska slottet gjorda anfallet, och
uppgiften angående arfvet samt hans vistande
i Frankfurt ansågs som misstänkt,
emedan han icke kunde uppgifva namnet
på den köpmannen hvilken utbetalt till
honom penningarne. Grefven af Vach’s
bankier äfven som värdshusvärden i
Frankfurt hos hvilken Andreas tagit in,
försäkrade enstämmigt att de icke kunde
erindra sig den beskrifne skogvaktaren.
Grefven af Vach’s Amtman, som
utfärdat certificaterna åt Andreas, var död,
och ingen af det Vachiska tjenstfolket
visste det ringaste om arfvet, då grefven
ej talat derom och äfven Andreas hållit
det tyst, emedan han vid sin återkomst från
Frankfurt ville öfverraska sin hustru med
underrättelsen om denna oförmodade lycka.
Ina bevis voro således för handen, som
kunde bestyra sanningen af Andreas’s
uppgift, att han, då röfveriet föröfvades,
var i Frankfurt, och att han på redligt
sätt erhållit penningarna. Denner
deremot förblef vid sitt första påstående och
deri instämde alla de af röfrarne som
blifvit tillfångatagna. Allt detta
öfvertygade likväl icke så mycket domrarne om
den olycklige Andreas’s brott, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
