Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossen försvann sedan i de högt
uppslående lågorna.
Doktor Trabacehio tycktes
innerligen glädja sig när han erfor denna
händelse och geck med öfverdådig fräckhet
till döden. När man fästade honom vid
pålen gaf han till ett gällt skratt, och
sade till bödeln, som med vilja rätt fast
tillknöt knutarna: Se dig fore kamrat, att
dessa rep icke komma att bränna dina
näfvar. Han ropade med fruktansvärd
röst till munken, som ännu eu gång ville
nalkas honom: Tillbaka! bort från mig!
Tror du då att jag skulle vara dum nog
att för din skuld lida en smärtfull död?
— Nej! ännu är min stund ej kommen.
Nu började den antända veden att
spraka, men knappt närmade elden sig
Trabacehio, förr än den klart upplågade
liksom torr halm, och från en aflägsen
kulle hördes ett gällt hånlöje. Alla
skådade dit och folkmängden intogs af fasa
då den blef. varse doktor Trabacchio
lifs lefvande i den svarta drägten, den
guldprydda manteln, den långa varjan vid
sidan, den nedböjda spanska hatten med
röd fjäder på hufvudet, det lilla skrinet
under armen, alldeles sådan med ett ord,
som ban plägade vandra kring Neapels
gator. Ryttare, Sbirrer, hundradetals af
folket ilade till kullen, men Trabac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
