Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett långt tåg af välklädda bergsmän
med gruf-lampor i händerna, och spelmän
i spetsen stod framför ett ståtligt hus.
En smal, reslig man i manna-ålderns kraft
trädde ut, och skådade omkring sig med
mildt småleende. På det fria väsendet,
den öppna pannan, de mörkblå lifliga
ögonen, igenkände man den äkta dalkarlen.
Gruf-arbetarne slöto en krets omkring
honom, han skakade välment hvar och ens
hand, och sade ett vänligt ord åt alla.
Elis erfor, på sin tillfrågan, att
denne man var Pehrson Dahlsjö,
masmästare-ålderman och ägare af ett skönt
bergslags frälsehemman vid Stora
Kopparberget,
Bergslags frälsehemman kallas i
Sverige, länderier, hvilka förlänas åt
koppar- och silfver-verk. Ägarne af dylika
frälsehemman hafva andel i grufvorna, för
hvars upparbetande de äro pligtige att
draga försorg.
Man berättade vidare Elis, att
bergstinget just den dagen var slutadt, och att
gruf-araetarne af denna anledning drogo
omkring till bergmästarne, masmästarne
och åldermännen, samt öfverallt blefvo
gästfritt undfägnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
