Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betraktade Elis de sköna, resliga
männerna, med de öppna, vänliga ansigtena,
så kunde han ej mera tänka på de
svarta jord-maskarna , hvilka framkrupit
ur grufvan, Och den rena glädjen som
lifligt yttrade sig uti hela kretsen då
Pehrson Dahlsjö trädde ut, var af
en ganska olikartad natur med sjöfolkets
vilda stojande munterhet vid hönsningen.
Bergamännens sätt att glädja sig,
geck den alvarsamme Elis till hjertat.
Han kände sig ganska väl till mods, men
likväl kunde han med möda afhàlla sig
från att utgjuta tårar af rörelse, när
någre af de yngre gruf-drängarne uppstämde
en gammal visa, som i ganska okonstlad,
men till själ och sinne trängande
melodie, prisade berg-verkens välsignelser.
Då sången var slutad öppnade Pehrson
Dahlsjö sin husdörr, och alla
bergs-männen inträdde efter hvarandra.
Elis följde ovilkorligt och blef stående
på tröskeln, så att han kunde öfverse
hela den stora, rymliga salen, uti hvilken
gruf-arbetarne nedsatte sig på bänkar.
En stärkande måltid var framsatt på
bordet. Nu öppnades en inre dörr midt
emot der Elis stod, och en huld festligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
