Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o5ö
Ändtligen, stodo de i djupet1, och
uppsy-ningsmannen anviste Elis det arbete ban
här skulle förrätta.
Elis tänkte på den hulda Ulla, som.
som en ljusets engel såg ban hennes
gestalt sväfva öfver sig, och han glömde
alla ofgrundens fasor, alla det mödosamma
arbetets besvärligheter. Det stod nu en
gång fast i hans själ, att först då, när
ban under Pehr son Dahlsjö’s ögon,
med all sinnets kraft, med alf den
ansträngning hvartill kroppen är i stånd,
egnat sig i bergsmanna yrket, då skulle
kanske hans skönaste förhoppningar gå i
fullbordan, och deraf kom det, att ban
inom ganska kort tid var lika skicklig i
arbetet, som den mäst öfvade bergsman.
Med hvarje dag fattade den redlige
Pehrson Dahlsjö mer tycke för den
flitige, fromme ynglingen, och sade honom
ofta oförställdt, att ban i honom vunnit,
ej endast en dugtig gruf-arbetare, utan
äfven en älskad son. Äfven Ullas
innerliga tillgifvenhet yppade sig mer och mer.
Ofta, när Elis geck till arbetet och
någon fara var å färde, bad, besvor bon
honom med tårar i ögonen, att väl taga
sig i akt för hvarje olyckshändelse. Och
när han då kom tillbaka, lopp hon glad
emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
