Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.264
afgrundens afskum, vältra och slingra sig
på den rykande marken, deras lågande
ögon glimmade i mörkret, och deras
jättelika klor syntes utsträcka sig mot de
arma menniskorna.
Torbern! — Torbern! — skrek
Elis med förfärlig röst, så att det gaf
genljud uti cle ödsliga bergsklyftorna —
Torbern, här är jag! — du hade rätt,
jag var en oduglig gesäll, då jag
öfverlemnade mig åt dåraktiga förhoppningar
uppe på jordytan. — I djupet ligger min
skatt, mitt lif, mitt allt! — Torbern!
stig ner med mig, visa mig de
rikhaltigaste malmgångar, der vill jag gräfva och
borra, och träla, och icke mera skåda
dagsljuset! Torbern! — Torbern! —i
stig ner med mig!
Elis framtog sitt eldstål ur fickan,
upptände sin gruf-lampa och steg ned i
schaktet der lian arbetat, utan att blifva
gubben varse. Men huru glad blef han
icke till mods, då han uti det nedersta
djupet tydligt och klart blef varse
malmgången, så att han förmådde urskilja dess
salband, linier och remmor.
Men då han allt skarpare och
skarpare fästade sina- blickar på stenarternas
besynnerliga ådror, Jörekom. det honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
