Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.266
upp ined oss, hvem vet hvad du der
uppe kan få erfara för liugneligt.
T djup tystnad uppsteg Elis. Utan
att säga ett ord följde han Pehr son
Dahl sjö, som icke uraktlät att dugtigt
banna honom, för det han vågat sig i en
sådan fara.
Morgondagens första strålar upplyste
redan horizonten då de inträdde i huset.
Ulla störtade med ett högt skrik uti
Elis’ armar och gaf honom de ömmaste
namn; men Pehr son Dahlsjö, sade till
Elis: Du dåre! har jag icke länge vetat,
att du älskade Ulla, och troligen mäst
för hennes skuld arbetade så flitigt och
ifrigt i grufvan. Och har jag icke
längesedan bordt märka, att äfven Ulla
älskade dig af innersta hjerta? Kunde jag väl
önska mig en bättre måg, än en dugtig,
flitig och from bergsman som du, min
redlige Elis? — Men att ni tego, det
förargade, det sårade mig.
Hafva vi väl, afbröt Ulla fadren,
hafva vi väl sjelfve vetat att vi älskde
hvarandra så obeskrifligt? — Må det vara
huru det vill, fortfor Pehrson Dahlsjö,
nog af, det förargade mig att Elis icke
talade öppet och ärligt med mig om sin
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
