Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.68
mande för allt livad som omgaf honom.
Hvad fattas dig min Elis? frågade Ulla;
Elis tryckte henne till sitt bröst ocb
sade: Ja! — ja! — du är verkligen min,
och nu är allt godt.
Midt i all hans sällhet förekom det
Elis ofta, som om en iskall hand
sammantryckte hans bröst, och en dåf röst
hviskade: Är det väl ännu ditt högsta
gode, att du erhållit Ulla? du stackars
dåre! — Har du icke skådat drottningens
anlete?
Han kände sig nästan betagen af en
obeskriflig ångest, den tanken plågade
honom oupphörligt, att på en gång få se en
af bergsmännen, för hans ögon förvandla
sig till en jättelik gestalt, och han till
sin förskräckelse skulle igenkänna
Torbern, som vore kommen för att rysligt
erinra honom om det underjordiska rike
af stenar och metaller, åt hvilket han
öfverlemnat sig.
Och åter visste ban alldeles icke
hvarföre den spöklika gubben var fiendtligt
sinnad emot honom, och hvad isynnerhet
hans bergsmansyrke hade för gemenskap
med hans kärlek.
Pehrson märkte väl Elis Frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
