Note:
Translator Hanna Östberg is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristlig naturforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suger liv ur döden; liksom hjärtat, förborgat i
människans bröst, outtröttligt tillför hela kroppen liv, och
liksom båda, blottade på dissektionsbordet, genast
upphöra med sin verksamhet och vägra att förråda sina
livshemligheter, så är det också med undret, vilket
bottnar innerst inne i själen, men tystnar inför den
gapande hopen och fordrar tro både hos den som
utför det och hos den som åser det. »Han kunde
icke där utföra många under för deras otros skull»
(Matt. 13:58). Liksom all åtrå är tilldragande, så är
all fiendskap förlamande och dödande, sådana äro
andens eviga lagar. Varje talare, skådespelare,
författare och konstnär vet hur han av åhörare- och
åskådareskaran kan antingen förlamas genom köld och
hån eller genom andlig sympati bli hänförd,
elektriserad och uppeldad till att åstadkomma sitt allra bästa.
På samma sätt stiger gudsbarnets troende, starka bön
ända upp i himlen, sätter där gudomens krafter i
rörelse, så att de låta underbar bönhörelse regna ned,
överhoppande det sunda förnuftets alla stängsel och
skrankor, men detta är lika obegripligt för den icke
troende som solljus och färgprakt för en blind. Ty
undret har det gemensamt med allt annat högt och
härligt, att det behöver ett särskilt sinne för att kunna
iakttagas. Den som genom botövning, självförsakelse
och stark, oavlåtlig bön närmar sig alla andars fader,
höjer sig även så småningom till de världar, där
undret hör hemma. Den som med blicken ständigt
riktad mot jorden blott söker gods och guld och
njutning blir småningom blind för allt högre. Sinnet,
det andliga synsinnet, avtar och går till sist alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
