- Project Runeberg -  Naturvetenskap och kristendom /
262

(1913) [MARC] Author: Frédéric Bettex Translator: Hanna Östberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Hanna Östberg is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det därpå följande finns du icke mer; du »var!»
och är för alla dina kära sedan blott ett minne! — Eller
också ringer dörrklockan i nästa ögonblick. En
brevbärare, ett telegram! Du läser det. Det handlar
kanske om att en av dina kära dött, innebär måhända
ruin, skam, olycka, undergång för dig och de dina,
ty olyckan lurar på oss. Och från det ögonblicket
blir ditt liv icke mer vad det varit före detsamma. —
Och oupphörligt närmar sig det sista. »Tiden går,
och döden kommer». Då sträcker du ut dig, rosslar
efter längre eller kortare dödskamp för sista gången,
och läkaren säger sakta: »Allt är slut!» Dina kära
utbrista i tårar och kyssa det bleka ting, som nyss
förut var du; men du har för evigt glidit bort från
jorden, på vilken tiden flöt hän som en sorlande
bäck, som en mäktig flod. Du befinner dig där
eonerna upprullas i Gud likt en ocean utan strand och
utan botten, den verkliga tiden, av vilken vår blott är
en avbild och ett utflöde; du är där du förgäter att
du en gång varit dödlig. — Alltså sker allt i denna
värld i tiden: människor födas och dö... »då tiden
var fullbordad»... — »Och det skedde!» säger
skriften. »Det otillräckliga, här blir det händelse»,[1] Och
varje ögonblick som är förbi är forntid, oåterkalleligt,
ouppnåeligt, lika mycket om det var stort,
betydelsefullt, sorgligt, ljust, betydelselöst eller ledsamt. Vem
kan ändra något däri? Och mellan dessa två
avgrunder, dessa två dunkla evigheter sväva vi, såsom
araben säger, som på en rakknivsklinga. Ständigt
faller ett något bort från oss och ned i det förflutna,


[1] Goethe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/natukrist/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free