- Project Runeberg -  Naturens grundämnen i deras inbördes ställning till hvarandra /
6

(1875) [MARC] Author: Christian Wilhelm Blomstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen - De aristoteliska elementen. Alkemi - Alkemiens och den medicinska kemiens element - Den flogistiska teorien. Upptäckten av syret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också finna sin tillämpning på den gamla frågan om tingens
ursprung. De jämna experimenten med metallerna och deras
förvandlingar ledde sålunda till antagandet af de s. k.
alkemistiska elementen, mercurius och sulfur, som emellertid, i
likhet med de aldrig fullt af dem undanträngda Aristoteliska
elementen, för ingen del voro att uppfatta som egentliga
substanser, utan endast som allmänna principer för vissa
egenskaper, såsom qvicksilfret för det metalliskt glänsande och
ogenomskinliga, svaflet för egenskapen att förbrännas eller under
värmens inverkan på annat sätt förändras. Det tredje grundämnet,
salt, som senare tillkom, var tydligen af enahanda art,
principen för det hvarken metalliska eller brännbara.

Ännu mindre kunde blifva fråga om ett verkligt sökande
efter tingens urbeståndsdelar i den därefter följande s. k.
»medicinska kemiens» period, då alt gick ut på studiet af de
medicinskt verksamma ämnena. Att för öfrigt med afseende på
elementen samma åsigter som förut gjorde sig gällande,
bevisas bäst däraf, att äfven syror och alkalier (s. k. lutsalter)
hänfördes till elementen, hvarmed man altså fortfarande
förstod allmänna principer för vissa egenskaper och icke verkliga
ämnen. Den tanke, som legat till grund för de gamla
Aristoteliska elementen, verkade fortfarande hämmande och
förlamande på kemiens utveckling.

Den förste, som med bestämdhet uttalade sig mot det
haltlösa i denna ensidigt teoretiska uppfattning och fullt insåg
den vigtiga skilnaden mellan metafysikens och kemiens
element, var engelsmannen Boyle i slutet af 17:de århundradet.
Med erkännandet af den först af honom uttalade enkla
sanningen, att kemistens element ej kunna vara något annat än de
kemiskt osönderdelbara enkla ämnena, var också möjligheten
gifven till den första verkligt kemiska uppfattningen af
föreningsfenomenen, sådan den, vid förra århundradets början,
framträdde i Stahls bekanta »flogistiska teori», hvars stora
betydelse för kemiens utveckling tillräckligt förklaras däraf, att
den rätt fattade begreppet element, om den också så godt som



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naturgrun/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free