- Project Runeberg -  Naturens grundämnen i deras inbördes ställning till hvarandra /
11

(1875) [MARC] Author: Christian Wilhelm Blomstrand - Tema: Chemistry
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen - Syror, baser och salter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillfälle därtill erbjudes, sträfvar att genom utbyte af vätet mot
ett afgjordare positivt, metalliskt element öfverföras till en
verkligen saltartad förening. Hade i stället för natriumoxid
användts oxiden af en svagare positiv metall såsom koppar, så
skulle det erhållna saltet, klorkoppar eller kopparklorid, ännu
tydligt ge tillkänna i viss mån öfvervägande om också mycket
svagt sura eller negativa egenskaper. En vattenlösning däraf
skulle t. ex. på metalliskt järn, hvilket i positiv styrka står på
öfvergången mellan natrium och koppar, i hufvudsaken på samma
sätt som saltsyran kunna verka som ett kemiskt lösningsmedel,
i det kopparn ur lösningen afskiljes i fri form och järnet i dess
ställe träder i förening med den negativa kloren[1]. De tre nu
anförda metallerna, natrium, järn, koppar, kunna altså sägas
bilda en elektrokemisk serie af positiva element med gradvis
aftagande styrka. Af de båda metalloiderna är vätet särskildt
anmärkningsvärdt för dess utpräglade förmåga att ehuru ganska
svagt positivt liksom företräda metallernas plats i föreningar
med klor och andra afgjordt negativa ämnen.

Det stora flertalet af syror, såsom svafvelsyra,
salpetersyra eller kväfvesyra, fosforsyra o. s. v., äro, i olikhet med
saltsyran, s. k. »syresyror», eller innehålla syre som väsentlig
beståndsdel. Det var också just i följd däraf, som detta
vigtiga element, då det såsom sådant blef bekant, först erhöll sin
benämning, om man också, såsom senare befunnits, oriktigt
antog, att alla syror utan undantag måste innehålla syre. Vi
finna emedlertid lätt, att de icke dess mindre i hufvudsaken


[1] I förbigående må anmärkas, att denna reaktion, huru enkel och
lättfattlig den för oss är, i äldre tider, då man ännu ej visste, hvad ett
element eller en kemisk förening vill säga, ovilkorligen måste tolkas
på ett helt annat sätt. Man var så godt som nödtvungen till
antagandet, att järnet vid inverkan af saltlösningen utan vidare förvandlas till
koppar. Att saltet innehåller koppar, visste man ej, och att man med
egna ögon såg, huru han därur kan afskiljas, var ej, såsom det för oss
är, det lika enkla som afgörande beviset, att så är förhållandet. Såsom
redan förut är anmärkt, var alkemien på sin tid fullkomligt berättigad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturgrun/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free