- Project Runeberg -  Naturens grundämnen i deras inbördes ställning till hvarandra /
25

(1875) [MARC] Author: Christian Wilhelm Blomstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inverkan af vatten öfverföres till s. k. hydrat (NaHO eller Na+ O H-,
väte-natriumoxid) hafva visserligen förhållandena blifvit i väsentlig
mån bättre, men äfven vätet gör altför dålig tjenst såsom negativt,
och hydratet kan därför i vanliga fall räknas som den egentliga
basen, under det den vattenfria oxiden knapt kan framställas.
Först när i vätets plats ingår en verkligt negativ, enkel eller
sammansatt radikal, såsom den syrehaltiga radikalen NO2 (s. k.
nitryl) i den starka salpetersyran, kan blifva tal om full likhet
i egenskaper med det neutrala klornatrium. Natronsalpetern
+ II —
Na O NO2 (nitryl-natriumoxid) är det neutrala saltet.[1] Om de
fria syrorna, såsom oxider af dylika sammansatta radikaler,
gäller i allo det samma som om baserna är anmärkt, fast
tydligen i omvänd ordning. Den vattenfria salpetersyran är sålunda
                                                                                                         -
oxiden af NO2 = (NO2)2O eller NO2ONO2 (nitryl-nitryloxid)
som endast med svårighet kan framställas. Lika litet som vid


[1] För att göra oss dessa märkvärdiga förhållanden ännu åskådligare
kunna vi sammanställa dem med bekanta förhållanden från andra
områden. Vi kunde således jämföra klorens atom med en flädermärgskula,
laddad med negativ elektricitet och som vid närmande till en annan
dylik med positiv i motsvarande mängd, under ömsesidig neutralisering
fullständigt förlorar sin verksamt framträdande eller s. k. fria
elektricitet. Syrets atom vore däremot att jämföra med magneten med sina
olika poler, + och — polen. Närmas båda polerna samtidigt till de
motsatta och hvar på sitt håll lika starka polerna af en annan magnet,
inträder ett tillstånd af hvila eller magnetisk indifferens. Föres däremot
t. ex. endast —polen intill + polen af en annan stark magnet, så stegras
ovilkorligen den motsatta ( + )polens attraherande kraft, liksom
syreatomens sträfvan att binda ett positivt eller negativt beror på graden af
styrka, hvarmed det förut bundna negativa eller positiva är verksamt.
Med våra förut (s. 17) öfverenskomna tecken för atomvärdet skulle i enlighet
                                                                                                + —
därmed haloidföreningarna motsvara det allmänna uttrycket: O O
                                          + - + -
amfidföreningarna däremot: O CO O • På den mer eller mindre
fullständiga motsvarigheten mellan + och — bero föreningarnas olika egenskaper
af syra och salt eller vid amfidföreningarna äfven af bas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naturgrun/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free