Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPÖRSMÅLET OM VÄXT- OCH DJURARTERNAS URSPRUNG.
De anmärkningsvärda resultat, hvartill vi under gången af
vår framställning kommit med hänsyn till grundämnenas
slägtskapsförhållanden, ge oss emellertid en osökt anledning att,
innan vi sluta, anställa ännu en särdeles nära liggande
jämförelse med förhållandena inom växt- och djur-riket, med hvilka
vi redan i det föregående funnit mer än en slående analogi.
Som bekant har den moderna naturforskningen ej blifvit
stående vid hvad länge ansågs vara dess högsta uppgift eller
särskiljandet och den noggranna beskrifningen af de
mångfaldigt växlande formerna och sammanslutningen af de med
hvarandra närslägtade inom lägre och högre grupper. Man har ej
funnit sig tillfreds med den oändliga mångfalden. Antalet af
former, som på god tro erkänts såsom själfständiga, har synts
vida större än behöfligt varit. Man har uppstält en teori, som
vetat att fatta tingen mycket enklare än erfarenheten förut
ansetts gifva vid handen, och har med dess tillhjälp sökt leda
i bevis, att artbegreppet, och i nödvändig följd däraf också
slägtbegreppet, är i och för sig utan all egentlig betydelse.
Arterna, såsom de nu föreligga, äro endast tillfälliga
gestaltningar af en gemensam urform, från hvilken de under olika
yttre omständigheter steg för steg utvecklat sig till hvad de nu
äro. Man har, i korthet sagdt, sökt hänvisa den oändliga
mångfalden af djur- och växtformer till några få eller allra hälst
en enda urform, som, tack vare materiens eget innersta väsen
och utan omedelbar medverkan af det allmänna förnuft, hvars
tankar vi velat spåra öfveralt, småningom under årtusendenas
lopp antagit de växlande formgestaltningar, hvari de för
närvarande framträda.
Om någon från naturforskningens ståndpunkt vore
berättigad att med sina spörsmål gå tillbaka ända till frågan om
tingens första ursprung, så skulle det väl vara kemisten, hvars
föremål är själfva den materia, hvaraf alt ytterst är sammansatt,
det bygnadsmaterial, hvaraf alt såväl lefvande som dödt ytterst
är sammanfogad! Han vet med visshet på grund af sina enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
