- Project Runeberg -  Naturens grundämnen i deras inbördes ställning till hvarandra /
65

(1875) [MARC] Author: Christian Wilhelm Blomstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT ÄMNE, ÅTERFÖRDT TILL ETER, KUNDE EJ KEM. PRÖFVAS. 65
första användning såsom medel till lösning af de kemiska
spörsmålen man på goda grunder velat datera tidpunkten för
den vetenskapliga kemiens begynnelse, skulle fullkomligt
förneka sin tjenst. De annars vanliga förnimmelsemedlen, synen,
lukten, smaken o. s. v., skulle ingen upplysning lemna, liksom
ingen möjlighet finnas att för vidare pröfning uppsamla och
till vara taga det nyvunna ämnet. Enda följden blefve af hans
lyckade experiment, att den substans, hvarmed han arbetat,
spårlöst skulle försvinna under hans händer, och i stället för
att kunna säga sig veta något mera än förut om dess yttersta
beståndsdelar, skulle han endast se sig nödsakad att motsäga,
hvad vi hittils lärt oss att räkna som kemiens första grundsats,
eller att ej den minsta del af ett ämne kan försvinna eller
blifva till intet, endast öfverföras i nya föreningsformer. Det
tänkta positiva resultatet skulle gestalta sig som ett negativt,
och ett negativt af den art, att hela den kemiska lärobygnaden
skulle rubbas i sina grundvalar. Med ett ord — till bevis för
sanningen af vår storartade lära om etern såsom alt varandes
ursprung är från den kemiska erfarenheten ingenting att vänta.
Det är aningens fjärrglas, för hvilket intet afstånd är för stort,
som ställer oss problemets lösning på denna väg i utsigt.
Ingenting hindrar visserligen, att så är som vi sålunda dunkelt
ana, men lika visst hindrar ingenting, att alt, hvartill vi kommit,
inskränker sig till en förledande drömbild utan motsvarighet i
den bestående verkligheten. Det ena är möjligt som det andra,
och hvilketdera som fallet verkligen är, skall väl aldrig af
dödligt öga förnimmas. Endast så mycket kan sägas — och
visserligen till vår långt ifrån ringa berömmelse i jämförelse
med dem, som årtusenden före oss brydde sin hjärna med
lösningen af samma spörsmål —, att tanken ej irrat blindvis
framåt på den vågade stråten, utan altjämt med forskningen
som sin ledstjärna steg för steg låtit sig föras till den punkt,
hvartill han kommit, om han också icke dess mindre, för oss
som för våra föregångare, måste till sist finna sig fullkomligt
hjälplös och oförmögen i de evighetens och det obegränsades rym-
Ur vår tids fo}’skning. (14) 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naturgrun/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free