Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skanör och Falsterbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är mycket roligt att göra en färd till Måkläppen. Den första biten
utanför stranden måste
man antingen vada eller också låta bära sig. Sedan kan man ro, men man får
vara mycket
försiktig och hålla sig, där vattnet är något djupare. Bottnen syns så
tydligt: än se vi hela
skogar av tång där nere, än se vi bitar av kol och järn och annat, som har
kommit från något
förlist fartyg. Massor av sjöfåglar flyga upp, änderna äro ute och simma
med sina ungar på
det grunda vattnet. Ännu livligare blir det, när vi komma fram till
Måkläppen. Här ha
oändliga skaror av tärnor och måsar sina bon, ön är ett riktigt
sjöfåglarnas paradis. Vid vart
steg hålla vi på att trampa på en liten tärnunge eller skrämma upp en
andhona, som ängsligt
springer till vattnet, följd av sina små klumpiga, rullande ungar. Over
våra huvud se vi idel
ljusa fågelkroppar, som avteckna sig mot den blå himmeln, och luften
genljuder av gälla
skrän. Särskilt känna vi igen tärnornas klara skrik och skrattmåsarnas
besynnerliga,
skrattande läte.
Ibland, när det är riktigt lågt vatten, kan man vada ända fram till
Måkläppen, och en och
annan gosse lär ha gjort det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
