Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någonting, som man aldrig tröttnar på, är att sitta nere vid stranden och
se de stora, breda
vågorna komma den ena efter den andra, se, hur vattnet med ett lustigt
fräsande liksom
springer upp mellan stenarna och så nästa ögonblick med samma fart suges
tillbaka.
Men det är också roligt att leta bland stenarna vid stranden. Där hitta vi
t. ex. en snäcka, men
vi se snart, att det inte är en vanlig snäcka, utan att den är av sten; så
hitta vi vidare en sorts
gråa koraller, som tydligen också äro av sten. Om de riktiga snäckorna vet
man, att det för
kort tid sedan har funnits levande djur i dem, men i dessa snäckor har det
inte funnits något
djur på oerhört lång tid, kanske inte på millioner år. Det är så länge
sedan, att vi människor
knappast kunna tänka oss en så lång tid. Så mycket veta vi, att det här en
gång fanns ett helt
annat hav än Östersjön och att det vimlade av djur, vilka voro helt olika
dem, som leva i de
nutida haven. Det havet kallar man silurhavet. Där funnos inte sälar, inte
valar, inte många
fiskar men en oerhörd mängd snäckor, koraller och underliga kräftdjur.
Somliga arter av
dessa kräftdjur voro ofantligt stora, ända till 1-2 meter långa; alltså
kunde de största av
dem ha en kroppslängd, som var större än en människas. De glupskaste och
farligaste djuren,
som funnos då för tiden, voro dock de s. k. ortoceratiterna, vilka voro
släkt med
bläckfiskarna men hade nedre delen av sin kropp omsluten av ett hårt skal.
Skalen av silurhavets många djur blevo efter hand nedbäddade i havsbottnen.
Efter tusentals
år voro leran och slammet på bottnen förvandlade till sten, och skalen hade
också blivit
förstenade. Lämningar av förstenade, urgamla djur kallar man petrifikat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>