- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / I. Götaland /
109

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gottländska landsbygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Från stenbrottet föras de lösbrutna stenarna på en
bro över vägen till kalkugnen. Den nedre delen av
ugnen är ganska vid, den övre är smal och har form
av ett stort rör. Man lägger in stenen genom den övre
mynningen av detta rör – liksom man gör med malmen
i masugnen –, och så kommer den ut, bränd, genom
en öppning i ugnens nedre del. Då är den inte längre
kalksten utan kalk och är så skör, att den går sönder,
om man bara helt lätt knackar på den. En arbetare är
sysselsatt med att lägga in kalkstycken i små tunnor;
han är mycket noga med att tunnorna äro täta och
att locket sluter fast till. Man får nämligen vara
särdeles försiktig med sådan här »osläckt kalk», som
den kallas. Det kunna vi bättre förstå, om vi gå in
i en »kalklada», som finnes i närheten. På ena sidan
ligger här osläckt kalk, på den andra sidan en sorts
kalk, som är finare och pulverformig, det är den »släckta».
I golvet finns en liten bassäng med vatten. Låt oss nu
ta en bit osläckt kalk och doppa den i bassängen! Den
blir så het, att den nästan bränns, och ändå var det
kallt vatten vi doppade den i. Vi kasta den på
marken, och där ligger den och liksom puttrar och
kokar och faller till sist sönder i pulver. Det blir
därvid så stark hetta, att arbetarna, som äro sysselsatta
vid kalkugnen, ibland bruka koka sin mat över
sådan där het kalk. Detta kommer sig av att vatten
och kalk äro två ämnen, som äga särdeles stor frändskap
till varandra och därför förena sig med häftighet.
Att föra osläckt kalk på fartyg kan vara ganska farligt,
ty om det kommer vatten på den, kan hettan bli så
stor, att fartyget fattar eld. Här i kalkladan »släcker»
man nu kalken genom att hälla vatten över den och röra
om med en raka; när den så fallit sönder, är den inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:40:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naturoch/gotaland/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free