Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skogar och mossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ingen nytta. Därför var det vanligt att svedja somliga skogsmarker, så
att man fortare
och bekvämare än genom att röja kunde få öppen mark till att så litet säd
och gräs på.
Svedjande har sedan urminnes tider brukats mycket i alla Sveriges skogiga
landskap.
Till svedjeland eller »fålla», som det hette i Småland, utvaldes en
skogsmark, som inte var
alltför stenig och där det växte tämligen grova träd. Först fälldes alla
barrträd, som växte på
fållan, och de fingo ligga kvar på marken tills vidare. Så kom turen till
lövträden, men av
dem ville man genast draga nytta. De lövrika kvistarna sattes i stackar och
torkades, sedan
kördes både veden och det torra lövet hem. Nu hade man fått bränsle och
slöjdvirke, och lövet
användes till foder åt får och kalvar. Men barrträden, som lågo kvar ute på
fållan, fingo ligga
och torka ända till nästa sommar. Då sattes eld på alltsammans, och de
mindre trädstammarna
brunno fullkomligt upp, endast de grövre stammarna lågo kvar, svarta och
kala. Hela fållan
var svart utan ett grönt strå. Men marken var täckt av aska, och den gödde
jorden. Nu såddes
där på hösten råg oh följande vår timotej i rågen. Det såg egendomligt ut på
ett sådant
svedjefält, där säden växte omkring de svarta stubbarna. När rågen skulle
skördas, kunde
man ej använda lie för de många stubbarnas skull, utan man måste skära av
den med
handskära. Trädstammarna brukade man först på vintern såga sönder, varpå
man förde
virket till kolmilan. Ett par av de följande åren växte det gräs på fållan,
och betet var bättre,
än det hade varit före bränningen, men snart nog trängdes gräset ut av
ljungen. Efter några
år började trädplantor spira upp, men det dröjde mycket länge – omkring
50 år –, innan
skogen på ett svedjeland åter kunde bli till nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
