Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skogar och mossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fordom var svedjande vanligt överallt i Småland. Men nu har folket lärt sig
förstå, vilken
stor misshushållning det är att för lång tid förstöra skogen och i utbyte
endast få ett par års
magra skördar. Någon gång kan man väl ännu få se röken stiga upp från ett
svedjeland, men
det är då vanligen i någon avlägsen bygd långt från järnväg.
En viktig näring var också kolningen. Detta hänger tillsammans därmed, att
det förr i
Småland fanns många järnbruk, som nu äro nedlagda, och träkol användes där vid
masugnarna för att smälta järn.
Också de gamla trästubbarna, som tyckas vara alldeles onyttiga, kunde användas, nämligen till tjärbränning. Denna näring har alltid idkats i Småland,
och ännu i dag skickas det härifrån en mängd
tunnor med tjära till städerna vid kusten.
I Småland ha de många järnvägarna kanske mer än i något annat landskap
ändrat om alla
förhållanden. Nu kan bonden med lätthet få sälja sin skog. Virket betalas
bra vid sågverken,
snickeri- och trämassefabrikerna, som anlagts vid åarna här litet varstans
och som drivas
av vattenkraft. Men på många ställen har man varit alltför ivrig att
förtjäna på skogen, den
har blivit liksom en pung, som bonden griper till, så snart han behöver
pengar. Får det
fortgå på detta sätt, är det fara för att stora sträckor bli skoglösa.
Till de gåvor, som skogslandet ger sina invånare, höra skogsbär. Särskilt
är Småland rikt på
präktiga lingonmarker. Allra tätast växer lingonriset på sådana ställen,
där man huggit ned
skogen utan att svedja. Lingon ha alltid utgjort en viktig del av
smålänningarnas föda. På
många ställen fingo kvinnor och barn förr långa tider igenom icke någon
annan mat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
