Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Till Värnamo och Bolmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barrskogen omväxlar med lövträd, och man ser här och var ståtliga ekar. I
allmänhet är det
så i Småland, att jorden är mera bördig och naturen mera vänlig och leende
i närheten av de
stora sjöarna. På östra stranden av Vidöstern ligger ett gammalt herresäte,
Toftaholm. Det är
inte alls gott om herrgårdar i Småland, allra minst i västra delen; av dem,
som funnits här
förr, ha de flesta blivit styckade och jorden övergått till bönder.
Det mera bördiga landet tar slut strax söder om Vidöstern. Lagans dal är
mycket mager och
inte lämplig för åkerbruk, som floddalar eljest bruka vara. Vid en station,
som heter
Vittaryd, lämna vi järnvägen och bege oss av väster ut för att få se
Bolmen, som är den
största sjön i södra Sverige. Först komma vi då igenom en trakt, som är
mycket fattig på
skog. Stora, vida ljunghedar breda ut sig runt omkring. Bland ljungen växer
det mycket enar,
och dessa äro ofta utmärkt vackra: höga, pyramidformiga och se ut som
riktiga träd. Men
mellan ljunghedarna visar sig så helt oväntat en liten backe, där det växer
några bokar eller
ekar; det påminner oss om att vi befinna oss i södra Sverige och i det
område, där boken ännu
kan trivas. Dessa trakter ha inte alltid varit ljunghedar, de ha fordom
haft stora skogar av
bok och ek, och det säges, att på den tiden funnos här herrgårdar, där
adelsmän bodde. Men
skogarna förstördes, både genom vårdslöshet och genom de blodiga krigen med
Danmark på
1500-talet, och nu tog ljungen överhand. »Ljungryorna», som de kallas,
kunna inte
användas annat än till betesmark, och det är inte ett gott bete, som de
lämna. Kreaturen tycka
om ljungen, när den är späd, men den grova ljungen äta de inte; dock växer
det alltid något
gräs på ryan, och det är egentligen detta de leva på. För att göra betet
bättre har det varit bruk att då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
