Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hur smålänningen strävar och arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnbruk i Småland, men de flesta av dessa äro nu nedlagda. Den upptagna
myrmalmen ser
ibland ut som klumpar eller kakor, ibland som små korn.
En näring, som riktigt hör hemma i Västbo, är tillverkningen av metalltråd
och allehanda
småsaker, som kunna göras därav. Så kan man få se, hur en allmogeman, som
har en bäck på
sina ägor, bygger ett litet skjul och sätter upp där några enkla maskiner,
som drivas av
bäcken. Denna lilla fabrik av allra enklaste slag är ett tråddrageri, där
det tillverkas
metalltråd av gammalt skrot. Hela det lilla verket skötes av en karl.
Tråden säljes ofta till
Västergötland, där man gör kardor av den; men den användes också till
hyskor och hakar,
hårnålar, siktar och enkla penningbörsar, vilket allt förfärdigas i trakten.
Västbons händighet och förmåga att taga vara på allt är något alldeles
märkvärdigt och var det
förr ännu mer. Av kreaturens horn brukade man göra skedar, av deras hår och
svansar
gjordes rep, pisksnärtar, grova filtar och hästtäcken, som såldes på
marknaden. I mången
bondgård tillverkas än i dag hemma alla redskap till husbehov, och många
gånger hinner
folket också med att göra något därutöver till försäljning.
Men all denna sparsamhet och omtänksamhet räcker inte till att skaffa bröd
åt alla, som växa
upp i bygden. De unga männen utvandra vanligtvis om sommaren och taga
arbete som
stenhuggare, hamn- eller järnvägsarbetare. Många utvandra också för alltid
till Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
