- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / I. Götaland /
144

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stenbrohult och Värend. Sägner om trolltyg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vackert och leende landskap med lövdungar och saftig grönska.
Ett sådant landskap finner man vid Möckelns stränder.
Mot en bakgrund av mörka barrskogshöjder se vi
frodiga dungar med ekar, lindar, bokar och andra lövträd
samt ängsmarker med en rikedom av vilda blommor.
Sjön är uppfylld av vackra holmar, och landet skjuter ut
i uddar och näs.

På en höjd vid en vik av sjön ligger
Stenbrohults kyrka och strax invid prästgården. När man
hört ett ortnamn, som slutar på »hult» – och det göra
bra många namn i Småland –, då vet man, att där
finns eller har funnits lövträd i trakten, ty »hult»
betyder lövskog. Denna fläck av Smålands jord har ett
särskilt intresse för varje svensk, ty här tillbragte
Karl von Linné, den store naturforskaren, sin barndom.
Han var född i komministergården vid Råshult,
vilken ligger ett stycke från kyrkan, men när han var
två år, blev fadern kyrkoherde i Stenbrohult och
flyttade hit. Här lärde Karl sig älska växter och blommor,
både dem, som fadern hade planterat i sin trädgård,
och de vilda, som han fann i skogen och på ängen.
Det fanns inte en fläck i denna nejd, som han inte strövade
igenom, och i hela sitt liv mindes han, att den
växten fanns på kvarnbacken, den vid fähuset, den vid
bäcken. Han älskade så mycket blommorna, att han
kallade dem för sin »ungdoms lekesystrar». Linné blev
berömd och ärad och hade rest vida omkring i främmande
land, men han tyckte ändå, att han inte hade sett något
fagrare än Stenbrohult med dess mörka barrskogar, dess
leende lövdungar och blomsterrika ängar, och han längtade
alltid tillbaka dit.

Ser man på åkrarna i Stenbrohults socken, märker
man nog, att man är i det magra Småland, ty fälten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:40:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naturoch/gotaland/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free