Natur och arbetsliv i svenska bygder / I. Götaland / 174 (1908-1910) Author: Anna Sandström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kinnekulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användes till sådana gravstenar, och därför kalla stenarbetarna
ännu i dag ett visst lager av kalkstenen, som är
särskilt fast och lämpligt för brytning, »likhäll». Nuförtiden
begagnas kinnekullekalksten till trappor, till
trottoarer, till prydnadssten för byggnader och till många
andra ändamål. Men den sten, som användes härtill,
är icke den röda, som ligger bar i rödstenskieven, utan
en av annat slag, som är grå till färgen.

Ortoceratit.

När stadsborna gå i sina trappor, trampa de ofta
på sten från Kinnekulle. Var och en, som har ögonen med
sig, har ibland sett i trappstenarna några långa,
besynnerliga tappar, liksom avdelade i flera fack. »Stenkolvar»
kallar folket dem, och de äro förstenade kvarlevor
av ortoceratiter, dessa urgamla djur från silurhavet, som
vi förut ha talat om. Nedre delen av deras kropp
var omsluten av ett långt, tappformigt skal, och detta
stod lodrätt i vattnet, medan de simmade omkring och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>