Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Västgötaslätten. Svältorna - 3. En stad, som blev till mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldig strid här och begagnat stenar som kastvapen.
Mellan stenarna växer ljung men, ingen skog. Det är
det dystraste och ovänligaste landskap man kan se. Nu
befinna vi oss i den trakt, som för sin ofruktbarhets
skull har fått namnet Svältorna. De utbreda sig emellan
järnvägsstationerna Herrljunga, Vårgårda och Ljung.
På somliga ställen ser det icke fullt så dystert ut,
där äro stenarna icke så stora, och marken buktar sig i
höjder och sänker, alltid beklädda med ljung; men
ödsligt är det i alla fall, och nästan aldrig ser man på dessa
milsvida sträckor en stuga. Svältorna äro så gott som
obebodda. Dock har här förr varit en skogstrakt; det
vet man därav, att man i mossar har funnit tjocka
trädstammar, och det händer också, att man träffar på en
gammal stuga, byggd av det präktigaste ekvirke. De
skogar, som funnits här i forna dagar, bestodo nämligen
av ekar. Det har gått här som på så många andra
ställen, att skogen höggs ned och landet blev en
ödemark. Nu har man börjat plantera tallar på Svältorna,
och dessa upptaga ett mycket mindre område nu, än de
gjorde för en femtio år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>