Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En stad, som blev till mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Tidan och Ätran, som sedan flyta åt så skilda håll,
upprinna endast en halv kilometer från varandra.
Det västgötska höglandet påminner i många fall
om det småländska. Det har överflöd på sjöar och
myrar, och ännu är där på de flesta ställen gott om
barrskog. Förut funnos här präktiga bokskogar, som födde
stora hjordar av svin, men dessa skogar föröddes.
Jordmånen är i allmänhet stenig och mager, och alltsen gamla
tider ha invånarna omöjligt kunnat livnära sig med
åkerbruk. Därför brukade de tillverka träsaker – skålar,
slevar och dylikt – samt vävnader och smiden. Varorna
fördes omkring och såldes av män från samma trakt,
så kallade »skålknallar».
Dessa gårdfarihandlande vandrade med sina varor
på ryggen från gård till gård och kommo till nästan alla
trakter av Sverige. Men detta sätt att idka handel var
egentligen icke tillåtet efter lagarna. Vart stånd skulle
nämligen sköta sitt arbete: de, som voro borgare i
städerna, skulle idka handel, och bönderna skulle bruka
jorden; all handel skulle försiggå i städerna, och lantborna
skulle komma in dit, när de ville göra uppköp. Därför
blevo handlandena i städerna mycket förbittrade på dessa
bönder från södra Västergötland, som vandrade omkring
och togo handeln ifrån dem. Vad hade bönder med handel
att göra? tyckte de. De klagade därför många gånger
hos konungen över västgötaböndernas olagliga »landsköp»,
som det kallades.
När Gustav II Adolf en gång var i Göteborg, fick
han åter höra dessa klagomål från köpmännen, och då
– berättas det – skickade han bud, att han ville tala
med några av de förnämsta bönderna från skålknallarnas
bygd. När de kommo inför konungen, sade han dem, att
nu finge de välja mellan två ting: antingen skulle de sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
