- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / I. Götaland /
207

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Kalmar sund och Öland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i de djupaste sprickorna, och träd finnas inte alls.
Alla de växter, som leva på alvaret, måste kunna
spara på vatten, och eftersom avdunstningen sker genom
bladen, äro dessa hos alvarväxterna inrättade på det
märkvärdigaste sätt, så att de lämna ifrån sig så litet
vatten som möjligt. De äro vanligtvis mycket smala,
ofta äro de läderartade, ibland håriga, ibland slemmiga,
allt för att de skola skyddas för torkan.

Några större vilda djur finns det naturligtvis inte
på alvaret, men bäst som man går där uppe, skrämmer
man upp en hare, som med långa skutt flyr undan och
sedan sätter sig på bakbenen för att se, om någon fara är
på färde. På våren och försommaren är luften fylld av
fågelsång, ty en mängd lärkor ha sina bon i tuvor på
alvarets kanter, och när de en vacker vårdag svinga sig
upp mot höjden, blir det ett tusenstämmigt jubel, som
man aldrig kan få höra i en odlad bygd. Bäst som det
är, höra vi en underligt klagande ton och märka, att
den kommer från en gulspräcklig fågel med svart väst,
som står på en sten och vippar. Han flyger strax över
till en annan sten, står också där och vippar lika
oroligt och utstöter samma sorgliga läte. Det är
ljungpiparen, en äkta alvarfågel, som ölänningarna också kalla
för »alvaregrim». Fast alvaret på det hela är ytterligt
torrt, finns det dock en och annan vattensamling samt
några områden, som äro fuktiga. På sådana ställen finnas
i mängd de vackra tofsviporna. Om vårarna är
tofsviphanen mycket lustig att se på, när han roar sin hona
med att tumla om i luften och göra alla möjliga
flygkonster.

I södra Sverige finns det väl icke någon så enslig
trakt som det stora alvaret på Öland. Här kan man gå i
dagar utan att träffa en människa. Man känner sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/gotaland/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free