- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / I. Götaland /
251

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kärringön. Storsjöfisket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än makrill och potatis. Mjölk var det mycket ont om,
ty på denna kala ö finns det icke något bete för kor.
Gästgivarmor sade oss, att de om sommaren brukade hyra
en ko. Invånarna här leva mest på fisk, potatis och
kaffe.

I skymningen gingo vi ut för att se oss om. Vi
njöto av den härliga luften, den renaste och mjukaste
man kan tänka sig. Bäst som det var, fingo vi syn
på en besynnerlig ställning där uppe på berget: ett
skjul med tak men utan väggar. Under det hängde
en mängd ljusa kroppar, som sattes i rörelse av vinden
och dinglade mot varandra. Det lät riktigt hemskt, när
det knakade och rasslade i kedjorna, som de voro
upphängda med. Hela ställningen liknade, så här i
skymningen sedd, en galge, och man kom att tänka på den
där folksagan om gossen, som inte kunde bli rädd och
som fick sitta under en galge, där det hängde lik av
avrättade missdådare. Men så illa var det inte här. En
galge var det verkligen, men det var prästens
»långgalge», en inrättning som han ställt till åt sig för att
bättre torka sina långor. Långorna äro mycket stora
fiskar, och prästen brukade få de största av alla, som
fångades. Därför kan man förstå, att de i skumrasket
kunde få en avlägsen likhet med människokroppar.

Dagen därpå sågo vi oss mera om. Nog gör Kärringön
skäl för namnet »fiskeläge», ty fisk såg man överallt,
fisk låg utbredd på klippan och hängde på träbockar,
överallt luktade det fisk, man tyckte sig riktigt inandas
fisk, och fisk fingo vi också till mat. Under de tre dagar
vi voro där hunno vi med att äta både kokt makrill, stekt
makrill, makrillsoppa och makrillpudding.

Invånarna voro mycket angelägna att visa oss öns stora
märkvärdighet och stolthet, nämligen prästens trädgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/gotaland/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free