- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / I. Götaland /
252

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kärringön. Storsjöfisket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller »park», som de kallade den. Det var inga träd i den
parken, blott några låga buskar och så här och där några
gröna fläckar, men det var vackert nog att ha kunnat
åstadkomma så mycket på denna alldeles kala klippa. Det
hade gått så till, att öns invånare hade burit dit all jorden.
Det hade de gjort för att visa sin tillgivenhet och
tacksamhet mot sin präst. Alla visste, att han gärna ville ha
en trädgård, och var och en, som önskade visa honom en
vänlighet, kom med ett förkläde fullt av jord och skakade
ut det på klippan, och så hade till sist denna trädgård
kommit till stånd.

Det var ett eget förhållande mellan kärringöborna
och deras dåvarande präst, pastor Simon. Han var för
dem något mycket mera, än prästen eljest brukar vara
för sina församlingsbor. Nära fyrtio år hade han varit
där ute. När han först kom dit, voro fiskarna mycket
okunniga och fallna för slagsmål och dryckenskap. Han
predikade för dem, höll skola med dem – ty det fanns
ingen skola på ön – och vann snart en stor makt över
dem. De sågo, att han ville dem väl, fast han var
mycket sträng, och de märkte också, att han var en
modig man. En gång under en häftig storm syntes ute
på havet ett fartyg, som höll på att förlisa; det gällde
att försöka rädda besättningen. Pastorn uppmanade ett
par av fiskarna att giva sig ut, men de nekade, ty de
tyckte, att det såg alltför farligt ut. Då ropade pastorn:
»Ä’ ni sådana stackare, så ger jag mig ut själv!» – och
med detsamma hoppade han i båten. Då skämdes fiskarna
och gåvo sig ut. Sedan den stunden hade de den
djupaste aktning för sin präst. Genom hans inflytande
hade de förut vilda kärringöborna blivit alldeles ovanligt
nyktra, ordentliga och gudfruktiga. Aldrig hör man en
svordom på ön, aldrig ser man en berusad man, ja, folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/gotaland/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free