- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
3

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Kustbygd i Hälsingland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1. KUSTBYGD I HÄLSINGLAND. 3

De tummade stockarna stakas av arbetarna fram till
»timmerlänsan», det är det stallet nedanför sågen, där de
få ligga och vänta, tills det blir deras tur att sågas.
Karlarna kasta en kedja om en stock, en maskin I såghuset
sättes i gång, och så glider stocken, drypande våt, uppför
den sluttande bryggan och in I såghuset; det ser alldeles
ut, som om den klev in genom fönstret I övre våningen.
Därinne passas den genast in I sin bestämda sågram.
Sågbladen skära in, det krasar och viner, när de raskt gå
upp och ned I veden, och inom ett par minuter är stocken
genomskuren efter hela sin längd och förvandlad till
plankor och bräder. Plankorna, som äro tjockast, ha tagits
ur stockens mitt, och de tunnare bräderna på båda sidor
därom; de båda rundade yttersidorna kallas bakar. Både
plank och bräder skäras sedan med en maskin, så att de
bli jämna i kanterna. Kantstrimlorna, som då falla av,
kallas ribbor. Bakarna och ribborna användas på flera
sätt. Allting tar man vara på i sågverket. Sågspånen
användas till bränsle åt ångpannan, de samlas upp i ett
slags rännor och föras i dessa direkt ner till ugnarna.

Ett hiskligt oväsen är det i ett såghus: det dånar av
stockarna, det rasslar av kedjorna, det gnisslar av
sågramarna. Men här är inte den kvava, tunga luften som
I många andra fabriker, överallt känner man den friska,
behagliga doften av kåda och fuktigt trä.

Det sågade timret föres genast på järnväg ned till
brädgården, som ligger vid kusten. Ty Ljusnan är inte
segelbar, och det mesta virket skall lastas på fartyg och
skeppas till utlandet. Askesta sågverk har sin brädgård
vid Sandarne. När virket kommit dit, sorteras det och
lägges sedan upp i staplar eller »stabbar». Det är ett
styvt arbete att dag ut och dag in bära de tunga plankorna
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 01:47:57 2006 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naturoch/norrland/0009.html

Valid HTML 4.0!