Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kustbygd i Hälsingland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bräderna, och arbetarna måste vara mycket starka för att
kunna hålla ut därmed. Brädstapeln måste läggas upp med
stor omsorg, så att träet fort kan torka; därför lagar man
alltid, att det mellan bräderna blir tomrum, där luften
fritt kan spela in. Till skydd mot regn ha staplarna tak
över sig. De äro ordnade i kvarter med bredare och
smalare gångar emellan, alldeles som gator och gränder.
En brädgård ser därför nästan ut som en liten stad. Det
är en förskräcklig olycka, om elden kommer lös i en
brädgård, och därför är det alltid förbjudet att röka där.
I synnerhet på våren och försommaren komma fartyg
från många olika länder för att ta in last av norrländska
trävaror. Då ser man i hamnen svenska, norska,
engelska, tyska och franska flaggor svaja om varandra.
Nu börjar »stuveriarbetet», det vill säga arbetet med
lastningen, och det blir stor brådska i brädgårdarna.
Arbetarna bära ned plankorna och bräderna i pråmar,
de gå oupphörligt fram och tillbaka mellan pråmarna och
brädgården med stora bördor på axlarna. Ofta få de
hålla på en god del av natten, ja, under den ljusaste
sommartiden kanske hela natten igenom. De fyllda
pråmarna förhalas sedan intill den stora ångaren, som ligger
längre ut, och så får dess lyftkran flytta över lasten till
fartyget. När de sista plankorna komma ombord, hälsas
de av besättningen med hurrarop – nu kan ångbåten
när som helst ge sig av!
Här nere vid kusten ligga också flera milor, ur vilka
det jämt bolmar och röker. Där bränner man bakar och
annat avfall från sågverken till kol. Milan är till
formen som en avhuggen kägla med en rundad kulle ovanpå.
När den är färdig, är den svart, ty den uppstaplade veden
är täckt med kolstybb, och blott här och där finns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
