- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
49

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Uppför Indalsälven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finns en sådan yster fors, och där ligger en gammal
övergiven vattensåg. Den tar sig så bra ut i landskapet och
inger oss på samma gång vördnad som ett minne av
svunna tider, då människorna måste arbeta med så mycket
större tålamod än nu.

Älvens vatten är nu mycket oroligt, den ena forsen
kommer efter den andra, och vi måste beundra den lilla
ångaren, som kan ta sig fram, fast den darrar och skakar
i alla fogar.

Där se vi i skogen en alldeles rak uthuggning, och
på andra stranden av älven går en likadan ljus strimma:
detta är gränsen mellan Medelpad och Jämtland. Det
är eget att tänka, att här varit riksgräns i forna tider,
då Jämtland hörde till Norge. Ett litet stycke in i
Jämtland fortsätta vi färden, men vid Utanede stannar
båten – det är omöjligt att fara längre på den strida
älven.

Nu stiga vi i land och börja vandra. Vi gå uppför
en brant väg, som för till bygden där ovanför. När man
kommer dit upp, blir man alldeles förvånad över hur litet
man kunde se ifrån älven. Här har man ju ett vidsträckt
landskap med gårdar, åkrar och ängar och så längre bort
höjder, som vi nästan skulle vilja kalla fjäll. Men var är
älven? – här åter tycks den vara alldeles försvunnen.
Gå vi ännu högre upp på någon kulle, kunna vi skymta
den, flytande långt under oss liksom i en djup spricka.
Det är, som om det övre landskapet och älven lekte
kurragömma med varandra. Litet emellanåt höra vi det glada
bruset av en forsande bäck, som är på väg ned till den
stora älven. Dessa bäckar skära sönder sandterrasserna,
så att det bildas små lustiga, fristående sandkullar, som
se ut som upp och nedvända strutar. En sådan kulle
kallas för nipa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free