Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Åredalen och Skutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla fors, som skvalpar bland buskar och blommor.
Det bär uppåt genom en granskog, som alldeles liknar en
park, ty träden stå rätt långt ifrån varandra, och mellan
dem breda sig de vackraste gräsmattor, översållade med
blommor, särskilt en oändlig mängd frodiga prästkragar.
Sällan får man se dessa så talrika och så vackra som på
fjällängarna. Här och var står en ståtlig växt med stor
bladrosett nedtill och violetta blommor på en hög stängel;
det är en vanlig fjällväxt, som kallas stormhatt. Mellan
träden vid bäcken bildas små förtjusande tillflyktsorter,
där det är ljuvligt att krypa in en het sommardag.
Men nu leder vägen ut på en liten högslätt, där
bergbanan har station; här är ett älsklingstillhåll för
luftgästerna i Åre. Det är »Östra platån», vilken bildar
som en naturlig utsiktsbalkong, den är alldeles jämn,
beklädd med kort, fint gräs och omramad av smärta,
spetsiga granar. Om luften är klar, se vi längst bort
i väster några snöbetäckta fjälltoppar. Man blir så
glad, när man ser de första utposterna av den riktiga,
snöiga fjällvärlden. Med nästan lika stort välbehag låter
man blicken följa de skogiga branterna närmast nedanför
platån, där vi ha granarnas spetsiga toppar under oss, den
ena raden nedanför den andra. Man kan riktigt avundas
trasten, som just nu gungar i den smäckra grantoppen.
Vi få nu halvt klättra uppför några branta backar.
Granarna börja att se bedrövliga ut, de äro lavbehängda
och svarta, och snart följa de inte med längre. Ännu
litet högre upp komma vresiga fjällbjörkar, och med dem
tar skogen slut. Vi stanna och betrakta de översta träden.
Vad de äro olika våra vanliga vitstammiga, prydliga björkar!
Stammen är gråaktig och skrovlig, ofta har den ingen
topp utan delar sig i flera knotiga grenar, som äro vridna
och böjda på alla möjliga sätt och sluta med glesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
