- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
85

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. På högfjället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Somliga år alldeles vimlar det av lemlar i fjällen;
då företaga de stora vandringar och komma ner i
dalarna och på slättbygden. Där äro de en riktig
landsplåga, ty de äro mycket glupska, äta upp gräsrötterna,
var de dra fram, och förpesta höet, så att kreaturen
bli sjuka, om de äta av det. Alltid gå de rakt fram
och väja inte åt sidan för något hinder. På vägarna följa
de vanligen hjulspåren och låta inte skrämma sig av en
åkande, de bli därför ofta överkörda. Komma de till
ett vattendrag, så gå de rakt ner i vattnet, och då få
vanligen de flesta släppa livet till för sin envishets skull.
Många av dem komma ända till Bottniska viken. Vid
islossningen synas ibland på isflaken en mängd mörka
linjer, som bildas av de döda kropparna av lemlar, vilka
svält ihjäl ute på isen. Stora lemmelhopar vandra också
uppåt över snö och isfälten i fjälltrakterna och gå till
och med upp på de högsta fjälltopparna. Där omkomma
de naturligtvis också.

Vi vandra på långsam sluttning allt högre upp mot
en av åsarna på vidden. Nu möta vi en bäck, som sakta
silar fram i sin smala fåra.

Den, som tycker om blommor, kan knappast ha ett
större nöje än att ligga på knä vid en sådan liten fjällbäck
och betrakta alla de förtjusande små fjällväxterna.
De äro alltid så daggfriska, som om aldrig ett dammkorn
rört vid dem, och blommorna äro så utsökt fina och klara
i färgen. På eftersommaren bli många bäckar kantade
med breda, gula ränder, som lysa på långt håll. Där
blommar då den gula »Saxifraga»; den växer i matta,
och dess blomstjärnor sitta så tätt, att bladens gröna
alldeles gömmes under dem, man ser bara en bård av
stjärna vid stjärna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free