Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skogs- och myrlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en myr, äro mest utsatta för frostskada. Man vet dock,
att ju bättre skött åkern är, dess bättre står den sig
mot frosten.
De, som bo här uppe, äro svenskar och inte lappar på
sommaren ser man inte alls till några lappar i denna delen
av Lappland. Folket här för ett mycket strävsamt liv, men
de hade det ännu mycket svårare förr. För 50 år sedan
fanns här i socknen ingen landsväg. När en gosse från
Fredrika skulle till Umeå för att gå i storskolan där,
fick han med sig en karl, som skulle visa vägen och hjälpa
honom att bära matsäcken och den övriga packningen, och
så fick han gå till fots de 7 milen till Vännäs, där
landsvägen började. Om prästen i Fredrika ville hälsa på
prästen i Vilhelmina, så tog han kont på ryggen och vandrade
tolv mil. Var det i den vackraste sommartiden, gjorde hans
hustru honom gärna sällskap, och om hon hade ett litet
barn, tog hon det med sig.
Men vi fara vidare inåt Lappland, ty vi ämna oss till den
stora kyrkplatsen Åsele. I hela Lappland finns ju ingen
stad, men här i södra delen av landskapet äro kyrkplatserna,
i synnerhet Åsele och Lycksele, medelpunkter för handel
och samfärdsel. Allmogen talar om »platsen» med en sådan
aktning, att man förstår, att den för dem riktigt är stora
världen. Det finns i dessa trakter många människor, som
aldrig ha varit i en stad och aldrig ha sett ett järnvägståg,
för dem är Åsele det präktigaste de veta.
Åter komma vi igenom väldiga tallskogar; de, som vi här
fara förbi, ägas av staten och kallas därför »kronoparker».
De enda levande varelser, som visa sig, äro de kvicka,
muntra lavskrikorna, som tyckas helt nyfikna, och hoppa
omkring i träden alldeles vid vägkanten. De äro stora
vackra fåglar med klart roströda fläckar i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
