Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vilhelmina och sjölandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ovanför Malgomaj kommer åter ett stycke av
Ångermanälven. Den är här mycket strid och bildar ett högt
och utomordentligt vackert fall samt flera yrande forsar.
Djärvare och mera storartad blir naturen, då man
kommer upp till Kultsjön. Den har brant stupande stränder,
för det mesta klädda med fjällbjörkar, vilka på
somliga ställen alla luta mot öster, som om en väldig hand
hade böjt dem. Det är de starka fjällvindarna från väster,
som äro orsak härtill. Kultsjön ligger riktigt inklämd
mellan höga fjäll. När det är lugnt, är dess vatten den
mest kristallklara spegel man kan tänka sig, och i djupet
ser man de omgivande vita topparna, så att när man
ror där, tycker man sig glida fram mellan en fjällvärld
över och en under sig.
Men Kultsjön är inte att lita på, den är i högsta
grad nyckfull. Man kan ha börjat sin färd i det
lugnaste och vackraste väder, men plötsligt blir allt
förändrat: himlen mulnar, och i ett nu har man den mest
rasande storm, som driver upp vattnet i korta vågor,
vilka ibland kunna vara höga som hus. Därför att
sjön ligger så instängd mellan fjällen, ha vågorna en
egendomlig, spetsig form, »de likna lappmössan», säga
nybyggarna. När då stormen piskar skummet på vågornas
toppar, är det, som om det yrde omkring dem, och
därför ha lapparna hittat på namnet Kultsjön, vilket
betyder »sjön som det yr av». Dessa höga, spetsiga vågor
kunna i ett ögonblick fylla eller kasta över ända en båt;
när det börjar storma, har därför den resande ingen
annan råd än att gå i land och vänta, tills det har
lugnat. Fast stormarna komma så plötsligt och äro så
våldsamma, händer det dock sällan, att någon drunknar här,
ty nybyggarna känna så väl sin sjö och dess underliga
lynne. Medan det ännu är alldeles lugnt, kunna de av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
