Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om kåtaliv, renar och flyttning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte, ty en renko mjölkar inte stort mer än en kaffekopp åt
gången.
Under tiden passar lappen på att få fatt i renkons
kalv, som sprungit med henne. Han kastar honom till marken
och gör hastigt med sin kniv några snitt i hans öron.
Därmed är, kalven »märkt», och det är nödvändigt, ty
annars skulle man inte veta, vem som rådde om honom.
Var lapp gör snitten på sitt eget sätt, olikt alla andra.
Detta arbete med mjölkningen och märkningen är mycket
knogigt och stretigt, och både lapparna och renarna bruka
vara alldeles våta av svett, när det är slut. Men det
går ändå muntert till, ty det är vanligen de unga i
lappbyn, som sköta mjölkningen. Om en lappgosse låter
en infångad renko slippa lös, blir han hånad och
utskrattad av flickorna.
Med mjölken hushålla lapparna mycket väl och
bereda den på flera sätt, först och främst till ost. En del
mjölk slås i kaggar och blandas med hackade blad av
bergsyra, som lappkvinnan plockar på fjället. En
annan del av mjölken hälles i ut- och invända
renmagar, som sedan hängas upp i ett träd, så att mjölken
torkar. Lapparna bruka också ibland sänka ned
väl tätade kaggar med mjölk i kalla källor; där fryser
mjölken, och sedan kan den förvaras hela året om.
Att renarna ströva så vida omkring beror på deras
sätt att beta. På sommaren lever renen av gräs och
fjällörter, men han är en riktig finsmakare och tycker
inte om annat än de späda stråna, som nyss spirat upp.
Tidigt på våren kan han hålla till godo med betet i
fjälldalarna, men när gräset där blir högt och grovt, smakar
det honom icke, utan då vill han högre upp till
fjällsluttningar och avsatser för att äta de första små
skotten och bladen, som skjuta fram, sedan snön smält bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
